De flesta av medaljerna för vinter-OS tas av ett tiotal länder, mestadels från nordiska och andra rika platser som USA. Hur är det att tävla i OS där man inte har någon chans att ens komma i närheten av att ta en medalj?

På The Small Business Radio Show den här veckan pratar jag med Benajmin Alexander som är Jamaicas första alpina skid-olympier som har tävlat i Pekings vinterspel. Han är en osannolik olympier sedan han började åka skidor vid 32 års ålder och kommer från ett land utan snö! Utan någon chans att vinna en medalj påminde hans historia mig om “Cool Runnings”, det jamaicanska boblaget 1988. Benjamin blev även flaggbärare för Jamaica vid öppningsceremonierna.

Benjamin började åka skidor för sex år sedan efter en världsomspännande karriär som DJ. Han skulle resa runt med vänner och försöka hänga med dem i backen.

När den olympiska kommittén försökte främja idrottare från mindre länder att delta i spelen bestämde han sig för att se om han kunde kvala in från Jamaica. Benjamin konstaterar att “om OS bara handlar om de 10 länderna som suger upp alla medaljer, då blir de andra 190 länderna uttråkade, och det är dåligt för oss alla”.

Som den första åkaren att kvalificera sig från Jamaica fanns det inget skidförbund som kunde stödja honom. Hans träningsinsatser var alla självfinansierade och han “bröt upp en skuld på 100 000 $”. Benjamin tillägger att “den genomsnittliga olympiska $50 000 till $70 000 i skuld.” Lyckligtvis kunde han efteråt hitta sponsorer på grund av strävan efter mångfald inom idrotten för att betala tillbaka det mesta.

Benjamin har ett rykte om sig att vara “absolut orädd”. Han tillskriver sitt mod till bristande kunskap om sporten; “Jag var orädd av naivitet”.

Lyssna på hela intervjun där han berättar om hur han blev behandlad av andra idrottare i The Small Business Radio Show.

Bild: Depositphotos